klakaskalle

Frå Wiktionary - den frie ordboka

Nynorsk[endre]

Ordsoge[endre]

Sett saman av klaka og skalle.

Substantiv[endre]

klakaskalle m (bunde eintal klakaskallen, ubunde fleirtal klakaskallar, bunde fleirtal klakaskallane)

  1. (unormert) person som ikkje skjønar noko, ein det går tregt i hovudet på.

Liketydingar[endre]