konjunksjon

Frå Wiktionary - den frie ordboka

Nynorsk[endre]

Namnord[endre]

konjunksjon m (bunde eintal konjunksjonen, ubunde fleirtal konjunksjonar, bunde fleirtal konjunksjonane)

  1. bindeord
  2. (astronomi) det at to himmellekamar steller seg nær kvarandre