imperativ

Frå Wiktionary - den frie ordboka

Nynorsk[endre]

Namnord[endre]

imperativ m (bunde eintal imperativen, ubunde fleirtal imperativar, bunde fleirtal imperativane)

  1. bydeform

Namnord[endre]

imperativ  (bunde eintal imperativet, ubunde fleirtal imperativ, bunde fleirtal imperativa)

  1. (filosofi) ålmenn åtferdsnorm

Adjektiv[endre]

imperativ (hankjønn og hokjønn imperativ, inkjekjønn imperativt, bunde eintal og fleirtal imperative, komparativ imperativare, ubunden superlativ imperativast, bunden superlativ imperativaste)

  1. bindande